Elevernas rättigheter i skolan
Om ditt barn har Crohns sjukdom, ulcerös kolit, IBS, stomi eller andra mag- och tarmbesvär kan skoldagen påverkas mycket mer än andra ser. Det kan handla om akuta toalettbehov, smärta, trötthet, mat, idrott, ombyte, frånvaro och svårigheter att orka en vanlig skoldag.
Skolan ska ta hänsyn till barnets behov och ge det stöd och de anpassningar som behövs för att skolsituationen ska fungera. Det gäller inte bara när eleven riskerar att inte nå godkänt. Även ett barn som klarar kunskapskraven kan behöva stöd för att orka, kunna delta och få en fungerande skolgång.
Vanliga problem i skolan
Det kan till exempel handla om att:
- barnet snabbt behöver kunna gå på toaletten
- skoltoaletterna inte känns trygga eller fungerar i praktiken
- barnet blir mycket trött eller får ont under dagen
- långa lektionspass blir svåra att orka
- skolmat, raster eller mediciner behöver hanteras på ett särskilt sätt
- idrott och ombyte inte fungerar alla dagar
- barnet missar undervisning på grund av sjukdom, vård eller behandling
- skolan inte förstår hur sjukdomen påverkar vardagen.
Vad skolan är skyldig att göra
Skolan måste ta hänsyn till att elever har olika behov. Om sjukdomen påverkar ditt barns skoldag ska skolan bedöma vilket stöd och vilka anpassningar som behövs. Det är behoven i praktiken som ska styra — inte diagnosen i sig.
Exempel på stöd och anpassningar
För barn med mag- och tarmsjukdom kan stöd i praktiken till exempel handla om:
- fri och snabb tillgång till toalett
- plats nära dörr eller toalett
- pauser eller tillgång till vila
- anpassningar vid prov, redovisningar och läxor
- anpassad idrott eller alternativa uppgifter
- lösningar kring mat, raster och dagsform
- en tydlig plan för frånvaro, missade prov och uppgifter
- stöd vid återgång efter sjukdom.
Extra anpassningar och särskilt stöd
Många barn klarar sig med extra anpassningar, alltså mindre förändringar som kan göras snabbt i den vanliga undervisningen. Om det inte räcker kan barnet behöva särskilt stöd. Då ska skolan utreda behovet skyndsamt. Om särskilt stöd behövs ska skolan ta fram ett åtgärdsprogram som beskriver vilket stöd som ska ges, vem som ansvarar och när det ska följas upp.
Inget krav på diagnos
Det finns inget krav på att barnet måste ha en viss diagnos för att få stöd i skolan. Det avgörande är hur situationen påverkar barnets möjlighet att fungera i skolan.
När skolan inte lyssnar
Många föräldrar känner igen att de måste driva frågan länge innan skolan förstår allvaret. Toalettbehov kan ifrågasättas, trötthet och smärta kan bagatelliseras, och frånvaro kan tolkas som bristande motivation i stället för sjukdom. Om skolan inte gör det som rimligen behövs kan det i vissa fall också handla om bristande tillgänglighet.
Så kan du säga till skolan
Det är ofta bäst att vara tydlig och konkret.
Om toalettbehov:
“Mitt barn behöver kunna lämna klassrummet direkt för att gå på toaletten. Vi behöver komma överens om en lösning som fungerar varje dag.”
Om trötthet och smärta:
“Sjukdomen gör att långa lektionspass och vissa moment blir svåra att orka. Vi behöver att skolan bedömer vilka anpassningar som krävs.”
Om frånvaro:
“Frånvaron beror på sjukdom. Vi vill att skolan hjälper till med en plan för missade lektioner, prov och uppgifter.”
Om problemet inte ordnar sig
Börja med mentor, lärare, elevhälsa eller någon annan på skolan som känner barnet och situationen. Om problemet inte löser sig, gå vidare till rektor. Om skolan ändå inte agerar kan ni kontakta huvudmannen, som är ytterst ansvarig för att skolan följer lagen. Det kan också bli aktuellt att kontakta till exempel SPSM, DO, IMY, Skolinspektionen eller BEO beroende på vad frågan gäller.
Läs mer i foldern; Elevers rättigheter
